För er som följt bloggen den senaste tiden kommer det säkert inte som en överraskning att texten idag handlar om vår flytt. Till er som läst bloggen, och därmed lärt känna mig, under en längre tid kommer det högst sannolikt inte heller som en överraskning att inlägget heter som det gör. Mycket riktigt, det sket sig när vi skulle boka transport. Idag ska jag berätta just om hur det gick till.

• Har du bokat transporten, frågade min hustru.

Allt börjar med en fråga som egentligen borde trigga mig till att göra just det: boka transport. Jag kände där och då att jag måste bli bättre. Det måste ske en förändring. Jag kan inte glömma bort saker hela tiden, särskilt inte viktiga saker som påverkar familjen. Att boka transport ifrån våra livs största flytt borde stå högt i kurs. Det borde finnas på prioritetslistan, högst upp. Ändå är min reaktion på frågan om bokad transport… märklig?

• Ja, absolut. Jag bokade transport igår.

Jag hade inte bokat transport. Det var en ren lögn från min sida. Varför? Det vet jag absolut inte. Jag antar att det handlar om stolthet. Hur man kan vara stolt över att ljuga om att boka transport – något som är helt avgörande för att flytten ska gå sömlöst – ja, det kan man fråga sig.

• Bra, svarade frun.

Jag ställde ner lådan jag höll i och begav mig till övervåningen där min telefon låg. I min telefon finns en kalender i vilken jag kan sätta påminnelser och nu var det dags att sätta en på att boka transport. Jag kunde inte skjuta upp det längre, och varför skulle jag egentligen? Det var väl bara att göra. Det var väl bara att lyfta luren och kontakta budfirman av vilka vi ville boka transport?

Jag tog sex trappsteg i två steg, blickade höger och såg tavlan på min frus familj hänga snett. Jag försökte slå bort tanken och tog några kliv i flera kliv till. Sedan stannade jag och tog ett djupt andetag. Jag skulle bara rätta till den. Det skulle gå på nolltid. Detta skedde snabbt och jag började gå uppåt igen. Nu skulle jag boka transport. Ingenting skulle få hindra…

• Älskling! Ropade min fru från nedervåningen
• Ja?
• Kan du titta om påskgardinerna ligger där uppe i lådan, i sovrummet?
• Påsk..? Javisst. Jag kollar det!

Jag skulle bara kolla detta och sedan skulle jag boka transport. Ja, ni förstår förstås hur det gick. Åtagande på åtagande gjorde att jag aldrig nådde fram till min telefon. Jag fick aldrig möjlighet att boka transport den gången heller.

Sedan kom dagen då transporten skulle ha varit bokad. Nästa vecka ska ni få höra hur det gick.

Ta hand om er så länge.