Idag minns jag min morfar. En ganska enkel man på många sätt. Han gjorde inte mycket väsen av sig. Han levde ett ganska inrutat litet liv i den svenska huvudstaden – från att han föddes till att han checkade ut. Han älskade sin familj och sina vänner, och han avgudade sina hundar mer än något annat. Framförallt, skulle jag säga, så var morfar väldigt trogen sitt jobb. Han arbetade med mattläggning i Stockholm. Han inte bara arbetade, han var mästare i det. Den största mästaren i mattläggning i hela Stockholm brukade han säga, skämtsamt. Han talade om sitt yrke som om det vore en kampsport. En sport där man kunde bära olika färg på bältet beroende på hur många år man varit verksam. Morfar hade varit verksam inom mattläggning i Stockholm sedan 50-talet. Detta gav honom Stockholms allra svartaste bälte i mattläggning.
Nu är det 10 år sedan morfar lämnade oss och jag tänker på honom på årsdagen. Det var en fin man som brydde sig om alla människor lika mycket. Han var rättvist och snäll, men han kunde också vara bestämt och ibland tilta åt det arga hållet. Framförallt gällde detta när han såg orättvisor. Det kunde ena stunden vara fråga om orättvisor på samhälls- eller till och med global nivå. Nästa stund handlade det om orättvisor, och bekämpandet av dem, mellan mig och mina systrar. Vem som skulle få ha vilken leksak och varför det var viktigt att vara givmild.
Morfar sa ofta att det finaste man kunde jobba med i Stockholm var mattläggning. Han var förstås färgad av att detta var den bransch som han var verksam i. Jag minns dock att han gav väldigt bra förklaringar när man frågade varför han tyckte att det var så. Han menade att man, då man jobbar med mattläggning i Stockholm, får se in i folks liv. Det går dessutom över klassgränserna. Det är inte begränsat till de allra rikaste. När han jobbade med mattläggning i Stockholm kunde han arbeta med alla typer av kunder. Jag minns att jag alltid tyckte att det var så fint att höra. Att man kunde glädjas åt att få se hur andra människor har det. Att själv må bra över att se andra människor må bra. Det är ett tecken på att man är en god person, om ni frågar mig.
Vi tänker på dig morfar, och vi är stolta över det arv du lämnat bakom dig inom mattläggning i Stockholm!