Improviserat husnummer
En kreativ process förutsätter ett antal olika komponenter. En av dessa viktiga, för att inte säga absolut nödvändiga, komponenter är att släppa taget. Att inte låta logiken styra utan bara släppa lös den kreativa tankeförmågan. Detta är vad jag lär ut när jag pratar om improviserat skrivande. Det är sådant skrivande under vilket man helt hänger sig åt fantasin, den omedelbara. Vi kan ta senaste kursen som ett exempel på hur det går till. Jag gav kursdeltagarna i uppgift att skriva en berättelse om vad som helst. Precis vad som helst. Jag ombads sedan att göra detsamma. De valde ett tema till mig att skriva om och temat var husnummer. Ett husnummer är alltså ett sådant som pryder en fasad och vittnar om var i världen man befinner sig, helt enkelt. Det kommer säkert inte som en chock när jag säger att jag aldrig skrivit något om det förut. Faktum är att husnummer nog är en av de saker i tillvaron som jag sett flest gånger men mest sällan reflekterat över. De bara sitter där, eller hur? Jag antog utmaningen. Klart att jag skulle skriva om husnummer. Jag kände mig inte nervös utan förväntansfull. Det var knappast första gången som mina elever vill att jag skulle demonstrera det jag lär ut. Det var dock första gången som ordet jag skulle tala om var husnummer. Maken till fantasi får man leta efter, till och med hos barn. ”Vi säger så” sa jag och satte mig ner vid min dator som fanns uppkopplad till projektorn. På tavlan bakom min rygg syntes sedan de ord jag skrev om husnummer. Det var en saga av bibliska mått. Husnummer som krigade mot varandra från varsin sida gatan. Ni vet, jämna respektive ojämna husnummer. Det fanns förstås en koppling till främlingsfientlighet här. Istället för, som för människor, att man krigar med utgångspunkt i hudfärg, språk och religion – ja, då krigade husnumren mot de vars siffra inte gick att dela med samma sak. Ett blodbad för att uttrycka mig milt. Det kom en hel del skratt. Kanske de första skratt som husnummer i någon mening framkallat. Alltihop blev oerhört dumt, och någonstans är det ändå målet med kreativt skrivande. Det är så jag vill att det ska vara. Så jag vill att man ska känna när man går därifrån. Att jag ska kunna berätta en saga om husnummer och, genom kreativitet och gott berättande, engagera den som lyssnar på den. Det ni.