Då var det dags igen. Tema-inläggen om hemstädning fortsätter. Det kan tyckas märkligt att jag väljer ett sådant ämne att skriva flera inlägg om. Jag tror att jag är uppe i 8-9 stycken vid det här laget. Det kan tyckas konstigt, att skina så mycket ljus på hemstädning, men det är fullt rimligt. Det är i alla fall fullt rimligt om ni frågar mig, och detta är trots allt min blogg.

Så, hemstädning alltså. Senast ni hörde från mig talade jag om den personliga nyttan jag haft sedan jag valde att ta hjälp med städningen. Det var nu ganska precis två år sedan. Anledningen till att jag började med det var för att en nära vän talade så gott om det. ”Det kommer att förändra ditt liv” sa hon. Det var stora ord men jag förstår faktiskt vad hon menade. Hon var i samma situation som jag. Hade ett barn som hon tog hand om helt själv. Insåg att stressen var henne övermäktig och valde därför att skaffa hemstädning en gång i veckan. Ett beslut som satt långt inne, både på ett moraliskt och ett ekonomiskt plan. Precis så var det för mig också. Jag hade växt upp i en familj där sådant som hemstädning aldrig ens nämndes. Ja, om inte i negativa ordalag då.

Hemstädningen hjälpte mig mycket. Som ensamstående förälder har man inte mycket tid över. Har man ens någon tid så går den åt på att tvätta och städa hemmet. Sedan jag skaffat hemstädning har jag fått mycket mer tid över för min grabb.

Hur som helst, jag ska ju inte upprepa mig utan komma med något nytt. Det som i alla fall hände när jag skaffade hemstädning var att jag skröt. Jag skröt om hur mycket tid jag hade fått på pluskontot och hur lite pengar jag betalade i förhållande till tidsvinsten. Detta sa jag till alla jag mötte. Det var nästan som om jag vore en lobbyist för all hemstädning. Detta resulterade hur som helst i att många människor i min närhet gjorde det samma. Mina två närmaste vänner valde att skaffa hemstädning. Mina föräldrar och mina syskon gjorde detsamma.

Kan det vara fråga om en gräsrotsrörelse inom hemstädning?

Kanske!